Ja jag tycker också det är sorgligt. :(

Det känns som det är väldigt många som köper ett djur och sedan säljer det redan efter ett eller några år för att de tröttnat på det och för att djuret inte är tamt. Men det blir ju inte det om man inte lägger ner tid på djuret. :/

Det är ju visserligen inte roligt med djur som inte är tama- tycker jag själv. Jag vill ha djur som gillar att umgås med mig, inte vara skygga och springa och gömma sig när jag närmar mig. Därav en av anledningarna till att jag inte köper djur från djuraffärer- och en kanin som blir så pass gammal förstår jag inte hur man vill/vågar köpa där.

Vet också att barn ofta tröttnar på sina små vänner. Då gäller det att ha engagerade familjemedlemmar som vill och orkar ta hand om djuren- men så är det ju inte alltid.

Håller med- att lägga ner mycket tid på sitt djur för att få det tamt är viktigt. Med råttorna som jag har, är det så enkelt för dem kan jag ha med mig på axeln eller i soffan när jag sitter där. De är så pass nyfikna att de med jämna mellanrum måste klättra upp på mig för att undersöka eller bli gosade med- mao lätta djur att få väldigt tama (men jag har nog också haft tur och fått tag i trygga och snälla djur). Jag hoppas att jag får en lika tam och mysig kanin- om det nu blir någon.

Men undrar som sagt vilken erfarenhet uppfödare av kanin har- är det svårt att få djuren sålda? Vad händer med de man inte får sålda?

Jag har väldigt sällan problem att få mina ungar sålda, men sen tar jag bara max 2 kullar om året också. Vissa uppfödare gör som så att de ungar som inte blir sålda, de ingår i hushållet (dvs slaktas). Personligen ser jag hellre att det blir så, än att de måste skänkas bort till första bästa och ibland kanske inte lämpligaste hemmet.

Det stora problemet är enligt min erfarenhet inte de stora uppfödarna, för dessa har som sagt regel på att ungar som inte blir sålda blir till mat istället. Problemet som jag ser det är alla kullar som tas för skojs skull för att "ungar är söta" eller liknande. Denna typen av kullar är också de som jag ser majoriteten utav på ex blocket och liknande.

Är man en etablerad uppfödare med bra djur (och få kullar) kan jag förstå att det är lättare att få djur sålda. Men mat- äter ni upp era egna kaniner eller blir de mat åt andra (djur) eller människor?

#4: Jag själv äter inte mina egna i nuläget, men hoppas kunna göra det i framtiden. Men de uppfödare som slaktar överskottet äter de själva. Just när det gäller att slakta sina egna kaniner så måste man äta själv om man inte har ett specifikt tillstånd, detta då just hemmaslakt har en del regler och man får ex inte ge bort kött till någon annan vad jag förstått.

#5 Ok, då förstår jag. Lite ovant för mig att ett husdjur även äts, men jag vet ju att det serveras kanin på vissa restauranger.

#6: Det förstår jag. Alla är inte så förtjusta i den tanken. Kaniner är ju egentligen från början ett produktionsdjur och har varit det långt innan det blev ett husdjur. Alla ska ju göra det som känns rätt för en själv när det kommer till den frågan. Personligen så ser jag mest fördelarna med att äta djur som man faktiskt vet exakt vilken uppväxt de fått, vad de ätit, hur de blivit behandlade och att de fått ett bra avslut.

#7 Jag lägger inga värderingar i att äta upp dem som inte blir sålda- jag håller med om att det är en fördel att djuren fått ett bra liv och avslut, till skillnad från majoriteten av alla djur i köttindustrin.

Eftefrågan är inte så stor tyvärr….

Kaniner är ju dessutom väldigt billiga i inköpspris, jämfört med många andra djur som dessutom har betydligt kortare livslängd…

Tja, vilket inköpspris beror nog också lite på vart man kollar. Kollar man på blocket där majoriteten är "vi hade hona och hane och ville ha söta ungar", så brukar de ju säljas alldeles för billigt. Kollar man på priserna hos uppfödare så skiljer sig dessa ganska ordentligt, tycker jag.

Jag har vanligtvis inga problem med att få sålt de jag vill. Förra året hade jag runt 20 förfrågningar och sålde till 1 av dom. Resten av ungarna jag inte skulle behålla sålde jag till uppfödarkollegor.

2 av hermelinungarna blev matkaniner (de är ju vanligtvis för små för det, men de som föds utan dvärggen dvs 25% går bra).

De flesta behöll jag och har sålt iväg efterhand, några efter första utställningen, några som vuxna. Jag håller ofta länge på mina kaniner, jag säljer dom helst inte som ungar om jag inte ser att dom har för mycket vita hår, teckningsfel eller andra saker som gör att dom inte kommer gå bra på utställning. Och jag säljer bara till köpare som känns helt rätt, jag nekar ofta.

Jag tar bra betalt för mina kaniner, men det gör också att jag slipper många "svammel-förfrågningar" från folk som tycker att priset är viktigare än kvalitén.

Jag håller med om att marknaden svämmar över med "bondkaniner", men för oss som satsar på utställning och kan och vill slakta överskott är det inget problem.

#11 Fast det är många registrerade uppfödare som säljer på Blocket, då går kaninerna för max 450 kr vad jag har sett. Det är ju väldigt billigt, med tanke på att en av mina råttor kostade 350 kr- och en råttas livslängd är oftast under 3 år.

#12 Hur mycket tar du för en kanin? Förstår att det är skillnad på sällskaps och utställningsdjur. Och vad avlar man på som uppfödare- temperament, lång livslängd, rätt utseende eller alltihopa?

450kr är ett vanligt medelpris. Jag tar 450-700kr beroende på kvalla. Jag avlar på temperament, utseende och fertilitet.

#14 Aha. Priset på kanin från uppfödare är fortfarande rätt lågt tycker jag, trodde de var dyrare…

#15: Och ändå tycker en del/många att dessa priser är för dyra, eftersom de kan få kanin på blocket för 50kr..

#16 Handlar det om en omplacering så kan jag förstå ett lågt pris eftersom då "ett bra hem är viktigare än priset". För egen del ser jag främst till djurets personlighet och temperament- om det är en underbar omplacering för en 50-lapp eller en underbar kanin från seriös uppfödare för 700 kr skulle kvitta- viktigt för mig är ett trevligt djur som är stabilt i psyket. Det finns ju aldrig några garantier, men jag skulle inte våga/vilja köpa en zoo-kanin tex där bakgrunden är okänd. Vet inte hur det är med kaniner som säljs på zoo, om de kommer från grossist precis som råttor..?

Uppfödare av renrasiga kaniner är faktiskt ofta billigare än uppfödare av "trendraser". Just nu är det väl satinrex dvärgvädur som är dyrast… över 1000-lappen ofta.

#18 Är satinrex dvv en blandras mellan dvv och rex? Eller är det en rexad dvv? Blir förvirrad av alla raser, teckningar etc inom kaniner…

#19: En satinrex är en dvärgvädur som har både rexpäls och satinpäls.

#20 Förstår. Finns det även lockiga kaniner, typ pudelpäls?

#21: Njae, finns väl något som kallas ex asterex, men det är inget vi har i Sverige. Sen brukar väl rexpälsad fuchs kunna bli "lockig", om jag inte tänker galet. Det är inget som är godkänt eller avlas på vad jag vet. Riktigt usel rexpäls kan se nästan pudellockig ut, men då är den otroligt dålig.

#22 Oki! Det är en djungel därute, men jag får väl lite mer koll såsmåningom

Kallas för Astrex eller pudel. Extremt ovanligt. Försök görs på att avla fram.

Det har förekommit några "pudellejon" i Sverige (rexade lejonhuvade som blir lite lockiga) men den riktiga lockiga pälsen heter Astrex. Det är en variant av rexpälsen.

Läs mer här: http://astrexrabbits.com/

#24 Vilka fina kaniner, jag är svag för lockigt…