Mitt började när jag var runt 9-10 år tror jag.. Började då tjata på mamma om kaniner och så köpte vi 2 st dvv blandningar en svart manteltecknad och en white svart. Sen dess har jag haft kaniner så har haft kaniner ca 5 år. Mina första kaniner lever tyvärr inte idag. Har haft dvv, dvv blandning, hermelin blandning och lejonhuvade :) Och idag har jag lejonhuvade och dvv. Men ska även skaffa 1 liten rex och 1 holländare :D På bilden är ena lejonhuvade jag har idag :)

Har väl alltid gillat djur. Bodde i radhus förut så då delade vi gräsmatta med alla andra hus. Många hade kaniner så jag sprang ofta och kollade på dom där dom satt i sina burar. 

När jag var mindre åkte vi ofta på semester till en gård som ligger på Björkö. Var kanske 7-8 år. Dom hade en kanin och det var nog där jag började älska kaniner. Den stackarn bodde i en nätbur som stog på gräset, inget hus, hö m.m. Dom hade en påse affärspellets i ett äppelträd kommer jag ihåg. Skulle vara snäll och ge den lite mat, öppnade påsen och massa tvestjärtar kröp ut..Usch! Var flera år sen jag var där men kommer ihåg att jag satt utanför dens bur ganska ofta. Jag gick till stallet och hämtade hö och halm till den varje dag. Visste då inte alls mycket om kaniner, men hö förstod jag att en kanin behövde ha. Vi bodde ofta där i en vecka och jag tyckte kaninen blev mer och mer tam för varje dag. Satt på gräset och hade luckan öppen en gång, då hoppade han/hon upp i mitt knä. Kommer ihåg att jag blev så glad =) Självklart smet kaninen. Blev helt förtvivlad, visste inte vad jag skulle göra, haha. Kommer ihåg att jag var helt skakig när jag reste mig upp. Sprang efter och lyckades fånga in kaninen. Den var väldigt fluffig kommer jag också ihåg, säkert angora eller nåt. Där ritade jag en teckning på hur min kanin skulle bo, en bur med ramp ner till en stor hage med rör och stenar. Har kvar den teckningen idag.

När jag var 9 år skulle jag flytta till en annan stad, något som jag inte ville ;) Jag och min syster gick med på att flytta om vi fick varsin kanin. Vi flyttade dit och sommaren efter fick vi våra efterlängtade kaniner. Molly och Mimmi. En viltgrå mantelt. och en svart mantelt. dvv.ar  
Ja, det var min korta historia om hur mitt kanin intresse började ;)

Har hållt på med kaniner säkert 6 år. Har haft egna kaniner 3 år tror jag. Har haft sammanlagt fyra dvärgvädurar och 2 vädurskorsningar.

Min kusin har alltid haft kaniner, födde upp ett tag och jag var så avundsjuk! Men det började nog "på riktigt" när Hanna (h-malm) skaffade sina två dvärgvädurar. Så på våren 2008 (då var jag ca 11 år gammal) skylle min systers kompis flytta och vi blev fodervärdar över sommaren. Jag insåg ju direkt att jag kan inte lämna tillbaka henne, då jag var så fäst i denna över sociala dvärgvädur. Sen fick jag en kanin hane av min kusin (som finns kvar än i dag) Nu har jag en småskalig uppfödning av lejonhuvade kaniner, den består just nu av 6 underbara kaniner, 1 rex , två lejonhuvade/dvv korsningar och 3 renrasiga lejonhuvade kaniner. Jag har sammanlagt haft okring 9 kaniner.

Hade kunnat skriva jättelänge och jättemycket om detta, men tar det kortfattat. Jag var fem år och ville ha något djur, helst en hund. Men det är klart att en femåring inte kan ta hand om en hund, så jag fick en kanin. Mina kusiner hade kaniner så dom lärde oss en del hur vi skulle göra och så. Sen har det bara flytit på ^^

Började tidigt! Är uppväxt med kanin, alltid haft kanin :) Så ja, har alltid haft intresset helt enkelt :D

(Flizan, en av mina nuvarande kaniner)

Började när jag var 6 år och mina kusiner hade tröttnat på sin kanin fick jag låna den en sommar och tyckte det var så kul att jag lånade den sommaren efter det igen. Efter det skaffade jag 2 egna kaniner, Shajli i och Melissa som skulle avlivas 2 h efter att jag hämtat dom. I februari 2010 tog jag en kull på Shajli och behåller två ungar, sedan åkte jag och två kompisar till Stockholm på sommarlovet och köpte en varsin kanin. Efter det köpte jag en kanin i Linköping i juli och sedan yttligare en från stockholm i december och Två från Umeå i januari och sedan fick shajlis två ungar (som visade sig vara hane och hona) 6 st ungar

Så jag har 15 kaniner och hållt på med kaniner i 7 år ;)

Jaa har alltid haft kaniner i mitt liv. Men mitt riktiga kaninintresse och för hoppning och allt sådant började våren 10. Men intresset för kaniner och djur i huvud taget har alltid funnits hos mig :)

för att göra en super lång historia kort nu när jag inte har tid att skriva så mycket:

Har alltid varit djurgalen, fast med en allergisk pappa, men fick sedan reda på att kaniner kunde vara ute jämt, då var det självklart att jag ville ha en :P

Roligt att höra allas historier

Min granne hade en kanin en sommar, var nog 9 år då kanske så då ville jag med ha en kanin men fick ingen. Sen när jag var 12 hade grannen sommarkaniner igen och min andra granne skaffa en kanin så då blev jag ännu mer sugen och övertala/tjata till mig en egen hehe.

Min första kanin var en dvvblanding, madagaskar tös. Sen har jag haft några Lejonhuvade dvärgvädurar/teddys efter det och har 2 sådana nu.  Ungefär 3½ år jag har hållt på med kaniner, och lär bli många år till!

Det började när jag var 9 år och jag böejade tjata om en hamster, marsvin, kanin. Ja, allt man kan tänka sig! Men självklart var svaret nej med tanke på att jag hade haft astma sen jag var jätteliten(borta nu). Så när mina föräldrar gick med på att ha en kanin ute så åkte vi och köpte en viltgrå hermelin. Dock dog han efter 6 dagar hemma hos mig :( (Han var 2 månader). Efter min lilla Zebbe(som hermelinen hette) så köpte jag en lejonhuvad/dvv. En viltgul brokad hona som döptes till Princess. Hon var allt man kunde tänka sig. Söt, snäll och världens bästa!Och hoppa kunde hon! Hon hade talang, kapaciteten, och allt som en hoppkanin skulle ha. Men den lilla tjockisen slutade att att tycka det var kul. Så hoppningen lades på hyllan. Sedan ett år senare så fick jag min andra kanin. En blå/gul japantecknad lejonhuvad hane som döptes till Totte(jag ville att han skulle heta Pepsi men ingen gillade det förutom jag :( xD). Och ja, hur tror ni det gick i hoppningen? Inte så bra, men.. Vi kämpade på och nu hoppar han msv utan problem! Han har 1 pinne i rak lätt. Jag började tävla sommaren 2010. Nu har jag 3 små kaniner. Princess, Totte och min holländare Kolartorpets Sputtnik. Som ska debutera mini 13 mars :)

Ja, skulle kunna skriva mer men är sjuk och är sjukt trött! :((

På bilden är det Zebbe, kaninen som öppnade mina ögon att kaniner var bara bäst!

Jag var ca tre år när vi skaffade familjens första kanin(fast det var min stora systers kanin) Vi hade honom jätte länge men sen dog han och då köpte vi en ny och min syster började tävla med henne och då köpte vi en till. Och sen så blev det fler och fler. det slutade med att vi hade 7vuxna och 11ungar. Förådet hemma hos pappa hade blivit kaninstall. Allt var perfect Follie och Smockan var super bra på att hoppa och vann nästan alltid. Men sen hände det som var så jobbigt och vi grät så mkt. Våra kaniner hade blivit stulna… Jag, mamma och sandra(storasyster) var på landet och pappa var hemma hos sin tjej. När pappa kom hem och skulle mata kaninerna så var dom borta, bara ungarna var kvar. Han ringde genast polisen. Dom sa att det var många som hade blivit av med sina kaniner den här sommaren och dom misstänkte att det var några som skulle ha dom till…kamphundar…min pappa grät, jag grät och sandra grät. Vi älskade dom där kaninerna och nu var dom bara borta. Det stod till och med om oss i tidningen.

Efter det så försvann intresset från min systers sida. Men jag ville fortfarande ha kaniner. Så för två år sen så köpte jag en liten kaninbebis som fick heta Boppy( Efter "The Boppers" ), Hon fick en kull på hennes ett årsdag och därifrån dehöll jag en lite kille. Men sen så blev det väldigt jobbigt och stressigt i mitt liv och jag hann inte med att ge den tid som dom behövde så jag beslöt att sälja dom. Men jag saknar dom såå mycket och funderar på att köpa en kanin igen.

Det var väl ungefär så mitt intresse för kaniner kom till

Första kaninerna i familjen flyttade till oss när jag var 2 år gammal.
Jag har inget minne utav just dessa, men har minne utav kaninerna vi haft efter det.
När jag vid 11 års ålder fick höra av en bekant att hon kände någon som skulle skänka bort sin kanin omgående och skulle avlivas annars, så ringde jag min mamma på en gång.
Det tog inte många minuter att övertala henne och några dagar senare flyttade han hem till mig. 
En liten viltgrå hermelinhane på 3 år vid namn Hampus.
Maken till snällare och lugnare kanin har jag inte stött på sedan dess!
Vi fick 6 år tillsammans, innan han lugnt somnade in under natten strax innan sin 9-års dag.
Efter det flyttade min första dvärgvädur hem till mig och jag har inte varit utan en sedan dess!
Jag har haft 3 kullar, 2 dvärgvädurskullar och en dvärgvädurskorsningskull.
Jag har även ägt hermelin fuchs, lilla tysk vädur, holländsk kanin, belgisk jätte och några korsningar.
I framtiden när vi flyttar till hus och jag kan skaffa fler än den jag har nu, kommer det införskaffas fler dvärgvädurar, men även lilla tysk vädur och 2 projekt kommer då att skapas.

Ungefär för 2 år sedan så ville min lillasyster jättegärna ha en kanin. Hon fick en i födelsedags present och den var ''familjens'' fast eftersom att hon ville ha en mest då så blev det ''allas'' men mest hennes. Efter ett tag så märkte vi alla hur mysigt det är med en kanin och hon märkte att vi märkte (??..). Hon tog bort att det var ''mest'' hennes och nu var det ''allas''. Jag tyckte mest att det var kul att mysa med honom och kolla när han blir alldeles tokig. Men sedan kollade jag på youtube och såg att det var en tjej som hade lärt sin kanin trix! Jag försökte jag med men det gick inte så bra.. i alla fall så blir jag mer och mer intresserad av kaniner och i vår så ska jag försöka lära våran kanin kaninhoppning!

Jag har ju självklart kvar samma kanin och det är mitt första husdjur (om man räknar bort dammråttor såklart..)

jag hade 2 kaniner när jag var liten,när jag blev 10 år tjatade jag om en kanin då fick jag en holländare och å poppade intresset ut!

# 12 Nej men stackars dig! Vad hemskt :'(

Jag fick farmors kanin när jag var ca 6-7år gammal. Han var inte tam eller så men såklart gillade vi honom ändå. Han hette Tott och jag hade känt honom hela livet så är på sätt och vis uppväxt med kanin. Dock var det inte förren fjärde kaninen som mitt intresse vaknade ordentligt. Han hette Mini Hopp och var en trevlig kanin. Mer kelen än de tidigare vi haft. Sen med kanin nummer fem så fick jag min första kull. Tjuvparning men fast var jag och sedan dess har jag fått 6st kullar. Har haft uppehåll nu men ska börja till våren igen men med renrasiga holländare denna gången.

Kaninerna jag har haft har varit med blandisar. Dvärgvädurlöwen med lite olika mycket löwen i sig. Sen många dvärgvädurblandisar men ja vet inte vad dem var blandning med riktigt. Sen har jag haft tre franska vädurar och har en kvar hemma. En dvärgvädur/franskvädur men han lever inte längre. Har även två dvvblandisar hemma nu men jag tror att en är renrasig men är osäker. Den yngsta av dem är barnbarn till kaninen jag tog min första kull på. Sen har jag två holländare med som jag håller på och lär att hoppa. Dem ska få en kull sen till våren.

Jag fick mitt intresse för kaniner ifrån youtube för att jag tittade på kaninhoppning där så jag köpte en kanin och nu har jag haft han i ett år ungefär! :) Han är en Lejonhuvad Dvärgvädur och heter Ludde! Han är köpt ifrån Hagalidskaniner! Kan verkligen rekomendera dom!

Jag har alltid haft intresse för djur men har oturen att vara pälsallergiker. Men för några år sedan hade jag hamster, vilket visade sig att jag tålde och nu har jag 2 kaniner som jag också tål! Men inget annat pälsdjur tål jag, haha lite knäppt! Däremot tål jag inte hö:t men det lever jag med sålänge jag inte utvecklar allergin :)

Jag har som sagt 2 kaniner. Dem är kullsyskon från Stjärnan´s kaningård =) Amber och Bella. Dem är 5 månader ganska exakt, så jag har haft kanin i 3 mån typ :P

Första kaninen jag hade var Felix , en lejonhuvad dvv.Vi hade räddat han från en gubbe med ungefär 50 stycken kaniner i samma rum.

Så han var allt förutom tam!

Egentligen var han mäst min syster's som dock var i 16 års åldern , och var borta VÄÄÄLDIGT mycket.

Så jag var med han varge dag , dock vaktade han sin matskål mycket.

Vi insåg sen att vi inte kunde ha kvar han , då han behövde mycket mer uppmärksamhet än vad vi kunde ge. [ dvs barnfritt , djur fritt.]

Så jag vet inte om man kan säga att han var min…

Men min Alldeles egna kanin var väl Kiwi !

Jag fick henne 2009 , då jag satt i Rullstol över sommaren.

Vi letade efter en uppfödare , men alla var för långt bort !
Och vi kunde inte åka så långt , med rullstol.

En svart kanin , med vitt på nosen.

Hon var ett riktigt matvrak , och en alldeles Underbar tös !

Fick en kull på henne , men dock hände inte detta.

Eftersom 28 september 2011 , kom räven.

Och en dag var hon borta.

Det konstiga var att hennes son var kvar , och vårdar han med hela mitt hjärta nu.

Han har även fått en ny flickvän.

Den svarta kaninen på bilden ( underst ) är kiwi Den översta , är Noa hennes bäbis.

// Stina

http://kaninbus.blogspot.com/

nåsra år innan jag fick min lilla strössel så HATADE jag kaniner på någt sätt…

men sen så bytte vi klasser och då fick jag en ny kompis som hade en "kaninuppfödning" och då skulle hon få små bäbisar som skulle bli svartvite med deras ena kanin men sen så blev det inga men då kom det nå´gra från deras andra hona som hade tjuvparat sej med towa så sen dess så fick strössel en bror som vat matgalen som heter bullen men han tog den mästa maten så strössel fick jag och min kompis mata förhand och sen så blev jag kär i henne !

året innan så hade mamma sagt att jag skulle få ett djur så jag sa att det var henne jag ville ha så nu har jag min lilla gumma som äter massor till skilnad från när hon var liten ! ;D

Jag har hållt på med kaniner i 8 år nonstop, hade kaniner som mindre men ingenting jag minns mycket av. Det började med att min kompis skulle skaffa två kaniner,då ville jag också ha och min mamma och pappa ville inte ha djur inomhus eller djur som åt kött, då passade kaniner ypperligt (bor utomhus, vegetarianer). Min storasyster kom hem med två stycken som en överraskning. Men nu har vi ändå katt och hundar inne haha, så kan det gå

Har alltid tyck om djur, och en dag när jag var 4 år besökte vi en djuraffär. Jag frågade mamma om jag fick gå in och titta på djuren, medans hon kollade på kattsakerna. Det fick jag ju såklart, bara jag ej tiggde om något. Hehe. Jag lovade att ej tigga. Jag gick in till djuren och såg en långhårig ''grå'' fluffig kanin. jag gick å hämtade mamma. Först sa hon nej men när hon fick se den gråe lile plutten sa hon ja. Vi fick en åda att ha ''Bella'' i. När vi var påväg hem så körde vi och köpte en kaninbur.

Det första vi gjorde när vi kom hem var att säppa ner henne i sin nya bur. Några dagar senare öppnade vi burdörren och ät henne skutta ut. Aldrig ett en så glad kanin förut. Hon var rejält översocial och faktiskt lite irriterande, men det brydde jag mig ej om. Hon sov i min famn och satt på matbordet när vi åt x'')

Det var så mitt kanin-intresse började :)

Jag och min syster fick våra första kaniner då jag var runt 5-6 år gammal, en kastrerad hane och en hona. August och Lotta hette de. Lotta fick ungar (med en annan hane) och då var mitt intresse väckt! Finns det något bättre än att mysa med två-veckors unga små dunbollar? Efter det så har jag mer eller mindre alltid haft kaniner, och alltid mer än en. Min mamma och min syster har också varit delaktiga i uppfödningen i början, nu är det bara jag. Först var det hoppning och kelavel som var det stora intresset, sen utställning, sen kelavel (Teddyvädur) och nu utställning igen. Jag köpte min första Dvärgvädur när jag var runt 10 år gammal, en jättemysig svartbrokad hane vid namn Mysak. Efter det har jag alltid haft Dvärgvädur här och i olika pälslag. Tycker att det är en ras som passar mig perfekt, de brukar vara översociala och trevliga små nallebjörnar :)

Jag insåg nu att jag alltså haft kaniner i ca 30 år, oj oj… Men jag tror faktiskt att jag minns nästan alla kaniner till namn och personlighet, trots att det blivit över 100 stycken (vuxna).

#24 Självklart kommer man ihåg dem. Alla har ju varit speciella på sitt sätt. Nu har jag ju jag inte haft så många men jag minns alla ändå. Hur dem var och så.

#25 Så är det ju, men 30 år sen är en rätt lång tid, och många många kaniner har passerat sen dess. Tror det är lätt hänt att man "råkat" glömma någon av dem, även om de just då var väldigt speciella.

#26 Jo jag kan tänka mig det. Jag är ju själv inte ens 30år än. Men jag har en speciell kanin som jag faktiskt ofta glömmer när jag pratar om dem. Han var väldigt speciell men han blev sjuk så jag hade honom inte så länge. Kanske är därför.

Jag ville ha alla djur man kunde få. Fick en katt när jag va 4 och en kanin när jag va 10. Sen dess har det bara rullat på, upptäckte kaninhoppningen, köpte en hona och tog kullar osv =)

Mitt intresse började för inte så länge sen. Gick i femman tror jag, så tre år sen ungefär. 
Har alltid velat ha ett djur, men aldrig kunnat han ett ( mest tänkt på hund då) då vi åker till bosnien varje år :)
Sen kom min kompis, var skiiit glad och sa, jag har fått en kanin.
En klanin tänkte jag och började läsa på om kaniner. Har suttit nu i tre år och lärt mig mer och mer om kaniner. Har ingen än, men pappa har lovat och när han lovar håller han vad han säger ! :D

Jag har alltid haft ett intresse för djur och lyckades övertala mina föräldrar om att jag skulle få kanin när vi flyttade ut på landet när jag var 12 år. Hade då sen kaniner hela högstadiet och gymnasiet, sista kaninen dog när jag blivit vuxen och flyttat hemifrån.

Sen var jag kaninlös i ca 10 år även om jag hade katter. För några år sen visade sig dock att vårt äldsta barn var allergisk mot katter, hundar och hästar. Vi fick omplacera katten och var djurlösa i några år. Vi flyttade från lägenhet till radhus. Jag saknade att ha djur men visste inte riktigt vad vi skulle ha för djur. Iaf så fick vi nya grannar som hade kanin och barnen blev ju jätteförtjusta i kaninen och ville också ha en. De fick även upp ögonen för andra grannens marsvin och vill ha det med.

Iaf så började jag ck maken att diskutera det här med djur. Marsvin ville vi inte ha eftersom vi inte vill ha in hö som ju är väldigt allergent. Vid det här läget är äldsta dottern inte bara allergisk mot pälsdjur utan även mot pollen. Även lillebror visade sig vara allergisk mot pollen, katter och så har han astma. Men vi tänkte att kanin borde ju fungera. De bor ju ute vilket gör att allergirisken minskar avsevärt. Sagt och gjort. I somras hämtade vi hem vår dvärgvädur.

Det började med att min lillasysters kompis hade en kanin och då ville hon ochså ha en.

men vi var först tvungen att kunna sköta om katten så mamma och pappa kune lita på oss att vi klarade en kanin så i ett halv år så gav vi katten mat varannan dag var.

vi fick inte missa en enda dag för då var kanin drömmen över.

vi blev överlyckliga då vi hade klarat de och fått ett godkänande av mamma och pappa så efter vi hade gått skolan klart och fått sommarlov så började vi bygga en bur och kolla på olika raser och fixa spån,halm och hö

vi haittade en kanin uppfödare i närheten som vi blev intresserad av.

2 kaniner blev de då en Doris och en Dolly

lejonhuvad och en hermelin/lejonhuvad

de växte oh blev stora nog att kunna gå ut i hagen så vi byggt massa lycko rus runt i tunnlar och hoppa över små hinder så lyckliga de var oc även jag

Idag börjar de bli mer kel vänliga och vilja gå ut i koppel även fast de är lite små kyligt :)

Jag var jätteintresserad av djur när jag var liten, och när jag var 5 år ville jag ha ett djur själv, och jag tyckte att kaniner var så söta, så jag tjatade om att få en kanin. När jag fyllde 6 år fick jag min första kanin, en dvärgvädur, som jag hade i 7 år. Sedan hade jag tre kaniner en kort period, två dvärgvädurar och en dvv/belgisk jätte varav två av dom dog, men jag behöll den som överlevde, en av dvärgvädurarna som hette Sotis. Han blev min bästa vän. Han hade en sådan stark personlighet och jag bestämde mig för att köpa en till honkanin, och det var väl här mitt kaninintresse började på riktigt. Innan hade det mest varit ett mysigt djur som jag hjälpte mamma att ta hand om, men det här var lite annorlunda.

Nu är jag nästan 18 och har fortfarande kaniner, så jag har haft kaniner i nästan 12 år. Efter att Sotis och hans kompis dog bestämde jag mig för att inte ha fler kaniner, men sen tröttnade jag på att vara kaninlös så nu har jag en dvärgvädur och en holländare.