Jag skaffade min första dvärgvädur våren 2005. Främsta anledningen då var att jag fastnade för deras gudomliga utseende. När jag väl fått hem honom så var det rasens underbara och kelsjuka temperament som gjorde att jag fortfarande har dvärgvädurar. Nackdelen är att dvärgvädurar kan vara riktiga lortgrisar (varierar antagligen mellan linjer). Nu har jag även hermelin rex och dessa har jag valt därför att jag gillar pälsen och ville ha någon mindre än dvärgväduren.

När jag va liten så hade jag en viltgul dvärgvädur, hon va dock inte den super snälla kaninen. Så när jag blev äldre så ville jag inte ha en till dvärgvädur o skaffade mig en lejonhuvad, vi passade absolut inte ihop o sålde henne. Sen började jag läsa lite om dvärgvädurar o hitta den vit blåögda dvärgväduren o fastna direkt. Som NinniH sa att dom kan va riktiga lortgrisar, jo tyvär är min det. Kommer att fortsätta ha dvärgvädurar i framtiden!

Anledningen till att jag fastna för dvärgväduren va väll att många sa att dom har ett väldigt lugnt temprament, men även deras underbara utseende, speciellt dom med dom runda kinderna.

Va kul att höra! Hoppas fler skriver!

Jättekaninen fick vi som omplacering så var en ren slump :)
Likså vår lejonhuvade ddv, med omplacering av ren slump, fast jag hade haft en lejonhuvad ddv innan Tufsan kom ^^,

Min lejonkorsning köpte jag av mamma därför att hon är barnbarn till min lejonhuvade ddv Joker som jag var tvungen att avliva 1 år gammal (hon föddes knappt en vecka efter hans bortgång)

Min andra lejonkorsning fick jag av mamma, för hon kunde inte ha han kvar pga att hon kände att hon inte hade tillräckligt med tid. Nappuppmatad hos mamma, så född där med. Så han är lite speciell för oss plus att han är son till Joker, pappa till Flizan.

Min lejonhuvade kanin blev med av en slump då mamma fick en kull och jag fastnade för henne direkt,när hon var 2-3 dagar gammal :D

Jag fick min första kanin av min storasyster, och han var en dvärgvädur. Då har jag fortsatt, har 6 dvärgvädurar i olika pälstyper (teddy, lejon, korhår) alla är underbara Dom är "allroundkaniner", passar till allt, hoppning, avel, kel, utställning. Haft hermeliner också (fött upp) och dom är också super goa, men dom har en tendens att vara något mer "nervösa" och svårare att få lika tama som dvärgväduren, men jag har bara haft super snälla hermeliner, men dom är mer envisa tycker jag, inget negativt om dom för jag älskar rasen, men tycker att dvärgvädurar "föds" nyfikna, oskygga och tama, och så förblir dom för resten av livet om man behandlar dom rätt. Medan många hermeliner måste man "träna" och vänja till att bli tama, lugna och oskygga.

Jag har även haft lejonhuvad kanin - Vissa är super fina (om dom har rätt kroppstyp och man), men just den jag hade var inget för mig i personlighet, hon var inte så social som jag vill ha dom.
Haft belgisk hare - för stora och otympliga, lite för "högresta" och just den jag hade var väl kanske lite för okelen, harar brukar inte vara så mysiga tycker jag.
Har även haft vädurskorsningar, mysiga dom också, ungefär som dvärgvädurarna jag har/haft, men större.
Haft dvärgteddy på "foder" också, som lejonhuvad kanin är dom väl ungefär i sättet.

Där av har jag valt att ha just dvärgvädurar, kan tänka mig ha ett par hermeliner också :) Just för båda dessa raser är så fina - obs! Om de är rastypiska, jag går mycket efter utseende, samt personlighet!

Mina dvärgvädurar var det mest för att min första ordentlige kelna kanin var dvärgvädur. Tycker dessutom att dem har så runda och goa huvuden.

Min franska vädur skaffade jag för att jag vill ha något större och lugnare än min dvärgar. Nu blev det inte. Han är inte mycket större och har mycket mer energi. Tyvärr

Sen det nya här är holländare. Skaffade en holländare i somras som sällskap till min frasse (gick inte att få ihop dem) och fastnade för hennes underbara temperament. Tyvärr dog hon för någon månad sedan men har redan skaffat två till och är helt frälst. Tror det är min ras.

Jag har en dvärgvädur och en lejonhuvad dvärgvädur. Jag valde att köpa kaniner av rasen dvv för att dom är små, tar inte mkt plats och inte så tunga. Någon som är bra med dvv är ju att dom passar lika bra till kel som till hoppning och avel. Något bra är ju att det inte går åt så mycket mat o.s.v som till en större kanin. (Antar jag..) Sen älskar jag kaniner med hängande öron… det är så sött när dom springer. :3 (Se filmen)

Dvv är min syrras och den lejonhuvade dvv är min. :3 Han heter Loka och det här var vår andra tävling, någonsin. Slutade på 0+0! c:

År 2002 började min mamma med en stor ras. Jag kom ihåg att jag fick följa med på någon utställning och så fick jag och min syster våra första kaniner. Vi var ju inte så gamla så mamma hade största ansvaret över dem. Senare hade vi en mindre ras förmodligen dvärghare. Efter dem kaninerna fick jag en dvärgvädur som va jättesöt.

Och nu har jag Wiljam och Wilma två blandras dvärgar som jag har fastnat för. :)

Hermeliner äter lite, bajsar lite och går bra på tävlingsbanorna samt är godkända i alla färger :).

Enkelt val :P.