
Stressad kanin?
Hej!
Jag har tagit över en dvärgvädurshona på 1½ år , och hennes betéende är så stressande för oss alla här hemma. Hon kan inte vara still. Hon gräver, hoppar, skakar galler, biter på allt och sliter sönder vad hon än får tag i . Hon gör utfall och grymtar om man försöker komma nära, eller ibland även om jag bara ska ge henne nytt foder. Kommer jag uppifrån och kliar och klappar henne så är hon lugn, men så fort hon ser handen så startar hennes försvar.
Hon går praktisikt taget bärsärk här hemma, fast hon har rejält med plats, och aktiviteter att tillgå. Hon har ingen stressande miljö heller här. Rent i buren och även i tillhörande lilla hage utanför buren. Jag har 120 bur med en lika stor yta utanför buren där hon kan roa sej. HOn går på låda, men det är det enda hon liksom är noga med. Hon stressar sönder våra andra djur är jag rädd för, eftersom det ständigt är väsen och aktivitet i hennes bur. Har fått sätta hänglås på hennes inhägnad, för hon släppte ut de andra djuren härom natten, så hon är inte dum och kan kroka upp burar.
Pälden är fin och liksaså tänder och avföring, även öron och öron. Så där finns inget som kan irritera henen heller.
Jag känner att jag inte kan ha henne kvar snart, för jag blir superstressad av henne jag med. Och jag vet inte vad jag ska göra. För bilden av henne som hennes förre ägare gav mej, stämmer inte något, och de ger sej inte på den punkten. Jag får inte fram något från dom. Hon är sååå harmonisk så och myser i soffan sa dom osv. Men det stämmer inte ett skvatt med den här kaninens betéende =( Jag tycker synd om henne faktiskt, och frågar därför om det finns någon som känner igen detta.? Och går det att göra något åt?
Hur länge har du haft henne?:)

Några veckor nu. Men jag börjar tro att hon har varit understimulerad, och kanske tar igen det nu, när hon fått en massa yta och grejer att göra. Kan det vara så?
det kan va att miljön inte liknar som där den var frut det brukar ta sig
förut

Hon hade ingenting att roa sej med innan, utan buren var ganska tråkig, med bara höhäck och vatten. Inget gnagarträ, eller nånstans att gömma sej eller nåt. Så hennes tillvaro har berikats på många sätt. Men jag får väl ge henne mer tid, idag fick jag klappa henne i buren framifrån, utan att hon gjorde nåt. Så det ser jag som ett stort framsteg, för hon verkar rädd för händer. Toalådan fick jag däremot brottas med henne om, det verkar som om hon är rädd för att jag ska ta ifrån henne allt det nya. Så det är säkert osäkerhet det handlar om. Jag hoppas hon ska känna sej trygg framöver, och jag får väl stå ut med väsendet och stöket hon håller på med.
Jag har fått de andra djuren att känna tillit för människan igen, och jag vill aldrig ge upp på någon, så jag håller ut här. Alla är värd en chans 