Efter min första kanin dog, som var en hermelin, blev saknaden efter en kanin för stor.
Jag kollade runt lite på olika sidor och fastnade för Zvinto, en blå dvärgvädurshane på ca 11 månader.
Jag kände på en gång att honom måste jag ha!
Sagt och gjort.
Vi hämtade honom hos uppfödaren.
Det är väl egentligen tack vare honom det blev fler dvärgvädurar.
Han var supergo och enormt söt!

Har en dotter här hemma efter honom, som fyller 4 i juni.
Lika go och glad som sin far var.

Min första kanin var en blå dvärgvädur med stamtavla.
När han dog så fick jag hem av en slump hem min underbara Smulan från stallet. Hon är blå manteltecknad.
Jag skulle gärna vilja ha en renrasig, fin typat dvärgvädur
till hoppning och utställning någon dag :)

Ville ha en ny kanin, då våra kaniner bodde hos min pappa då, och åkte till en djuraffär för att "bara titta" på kaninerna där. Det blev istället så att vi köpte en skygg liten kanin, isabellafärgad dvärgvädur (knappast renrasig).

Ett år efter att han dog ville jag ha en ny dvärgvädur, så jag köpte Saga. =) Nu har jag (eller ska ha) dvärgvädurar för utställning & uppfödning, kanske hoppning i framtiden.

Haha det blev en slump!
Jag var inne hos en uppfödare, kollade på en hermelin efter som min kompis hade det men min syster som var mer kunnig sa att hermelinen inte var bra som första kanin (för den där myten att de bits :S nej det stämmer inte vet jag nu haha) iaf. så kom min syster hem med 2 avlivningshotade dvv hanar sen - en till mig och en till min syster!

Så sedan dess har det vart dvärgvädurar, efer min första dvv så gick jag in i en djuraffär och bokade en dvv hona som var blandis med dvv/dvv fuchs, sen vart det inga mer dvv… lite andra raser men sen kom 2008, 3 nya dvv (2 teddy pälsade och så Nalle) :P

Absoluta bästa rasen typ! Helt perfekta, de passar till allt!

Det var det som fanns på djuraffären, men jag hade tittat i olika böcker och fastnat för kaniner med hängande öron.

Min syster Wera ville ha kanin och då sa min stora syster skaffa ingen hermelin dom bitts bara (vilken inte stämmer), en dvägvädur ska det vara sa hon. Så fick min syter och jag en överasking ^^ 2 söta dvärgvädurs pokjar som i dag inte lever längre :(

Min lilla kille Bambi på bilden, gammal bild.

När jag var 8 skulle jag få kanin så dår var det nog mer mamma som valde kanin, från början skulle detbli två systrar men så fick jag min underbara lilla hane. <3

Varför jag nu, efter att min första kärlek lämnat mig, valde att skaffa just en dvärgvädur och inte någon annan ras är dels för att enligt mig är dvärgvädurarna så otroligt vackra! Sedan är de precis som mig: nyfikna, försiktiga, sociala och väldigt matglada. *tihi*

Varför mamma valde en dvärgvädur till mig var för att hon fick höra att de tål kyla bättre med sina hängande öron då kaninen skulle vara utomhus. Vet inte om det stämmer eller ej.

#8: Aldrig hört det faktiskt.
Tvivlar på att det stämmer.
De tål kyla lika bra oavsett om öronen är uppåtstående eller hängande. =)

#9 Okej, det kan inte vara så att på kaniner med upp-öron så kan det blåsa rakt in i hörselgången? Jag läste i Magdalenas Graaf bok "Det ska bli ett sant nöje att döda dig" att hon tvingades att ha mössa som liten då hon var ett öronbarn och öronen fick inte bli kalla?

Haha, ibland tror jag att jag tänker för mycket!

#10: Fast kaniner med hängöron riskerar ju istället att förfrysa örontipparna, ifall de råkar doppa öronen i vattenskål och det fryser till riktigt ordentligt.

Märkte då inte att mina "uppåt-örade" tålde kylan sämre. =)
Hade ju min belgiska jätte utomhus som mådde prima, och de har ju inte direkt små öron.

Men nu blev det lite OT. =)
Går ju att starta en ny tråd om det.

#11 Precis! Nalle har fått den här vintern som gått 2 gånger fruset vatten på öronen! Jag har fått lov att stå där med han och värma hans örontippar med händerna, för han doppat öronen i vattnet och det frusit.

Tja, det började väll med att en uppfödare på gatan hade kaninungar, då var jag 6 år, och vi gick dit och kollade, och fastnade för lille Ninen, som hon hette! Hon flyttade hem till oss någon vecka senare, hon väckte verkligen mitt kaninintresse, och utan henne så skulle jag nog inte suttit här med hjärnan full av kaniner hela tiden, hon var med i en stor del av mitt liv, hon blev hela 6 år, och hon skulle ha blivit ännu äldre, om inte cancern stoppade henne.

Efter hennes död så saknade jag verkligen att ta hand om ett djur, ett eget djur, & mamma och pappa såg det, så jag läste på väldigt rejält om kaniner, och med tiden så blev jag erfaranare och erfarnare efter varje dag som gick, och kaninerna rullade in, och nu sitter man här idag jätte lycklig bland kaninerna ! Intresset har blivit enormt nu för tiden ! :D

För mig blev det av en slump.

Jag fick min första kanin när jag fyllde 8, då fick jag ett födelsedagskort där jag blev inbjuden till djuraffären för o välja ut en kanin.

Det blev en blå manteltecknad dvärgvädur som fick heta Skutte. Skutte betydde verkligen mycket för mig, men blev endast 2 år - antagligen ihjälskrämd av ett rådjur elr liknande.

Han låg död i buren en dag.

Har något foto på honom nånstans, måste bara leta upp det (tror dock det är borta) :P

Skutte betydde iaf väldigt mycket för mig, och efter hans död var jag knäckt i flera månader. Var oerhört svårt för mig o acceptera att min bästa vän var död. :/

#14 Oj! Ihjälskrämd av ett rådjur… det var något nytt!

Ren slump, köpte henne i en djuraffär. Min första kanin så jag tänkte inte så mycket på vilken ras jag skulle ta.

köpte min första dvärgvädur enbart för att han var söt

min andra köpte jag för att ha till hoppning

och den tredje och fjärde var avlivningshotade, den ena är såld och den andra väntar fortfarande på ett nytt hem.

har aldrig köpt en kanin för att den varit en speciell ras

#15 Det var vad min pappa sa.. Vet ju inte om han bara hittade på.. jag var såpass liten så han kanske bara hittade på någon "mildare" död än vad det egentligen var. Jag vet som sagt inte, fick inte se honom innan han begravdes. :((

#18 Det kan ju varit en hund eller så, det känns lite troligare eftersom rådjur inte säger så mycket?

#19 Jo precis.. som sagt - jag har ingen aning, var bara 10 år när det hände och jag var inte ens hemma (var hos min farmor o farfar på landet), så det kan lika gärna varit så att han rymt elr ja vad som helst. Det var iaf vad min pappa sa till mig. Har dock grubblat o ältat kring det i flera år o jag misstänker att han dog på något annat sätt, då skrämd av rådjur inte känns särskilt trovärdigt. ;/

#20 Usch vad jobbigt…

Jag hade först en hermelin som dog vid ca 7 månaders ålder pågrund av att han blev förlamad och vi avlivade honom så han slapp lida. Min andra kanin var en blandras som också dog tidigt. Endast 3 år gammal.

När hon hade dött så gick jag in på internet och försökte hitta en möjlig orsak varför hon dog och då kom jag till kanin iFokus. Stannade där och efter några månader så blev suget efter en kanin stort så jag frågade runt lite om raser och folk som skulle ha kaninungar.

De flesta sa att dvv var en mycket snäll ras. Hittade en som skulle ha lejonhuvade kaninungar och ställde mig på kö. Men efter ett tag så kunde hon inte skaffa kaninungar så jag fortsatte titta och fann en uppfödare som födde upp dvärgvädur fuchs ungar.

Innan detta hade jag aldrig tyckt om kaniner med hängöron men nu blev jag förälskad. Ställde upp mig på kö och ganska många månader senare så åkte vi och hämtade lilla Muffin :). Är jätteglad att jag skaffade honom :D snart kommer även en teddyvädur hit :)

Jag valde inte at dom va Dvv ^^

Jag ville ha 2 kaniner till, och det spelade ingen roll vad det va för ras, kön och ålder.. Eller jo jag ville juh inte ha 2 hanar. Eftersom dom säkerligen kommer hamna i bråk ^^

Mamma kom en dag & sa att vi skulle skaffa kanin på en bongård och jag visste inte ett dugg vilka raser det var så jag tog snövit ;)

det fanns en till dvv där hennes syster men hon satt i ett hörn och var rädd, snövit var också rädd men hon kom fram och hälsa ifl :D

sen dess har jag alltid älskat dvv :)

Tänkte ha en till kanin att hoppa med som kanske hade lite bättre förutsättningar än mina teddysar :P och eftersom jag inte gillar kaniner som är framavlade just bara för hoppning (hoppkorsningar) så fick det bli en liten dvv. Fast inte hoppar hon för det.. :P

Sen innan dess, när jag va yngre så hade vi en dvv som var välrdens goaste och snällaste kanin, det är en underbar ras, dock inte min favorit ^^.

Jo när jag var 10år så fick jag min första kanin(en dvv) hon var helt underbar! sen så gick hon bort och jag har haft en löwen kanin men dom/den har visat agressivetion (sravas?) så då blev det en dvv igen ;) älskar den rasen!

till TS - din sida är inte aktiverad längre, har du avslutat kontot ? :P bara nyfiken

#27: Hon har antagligen bara valt att folk inte ska kunna se hennes sida. =)

#27 Jag har valt så bara vänner kan kontakta mig. ;) Om du vill kan jag lägga till dig som vän ^^

#29 ja om du vill så kan du det :P

Jag skulle köpa min första kanin, så vi åkte till djuraffären. Där var bara en kanin, en svart dvärgvädur. Mamma och jag hälsade på kaninen, som personalen sa var en hona, och hon var väldigt nyfiken. Jag bestämde mig för att köpa henne. Sagt och gjort, hon följde med oss hem. Jag döpte henne till Smulan.
Ungefär 3-4 månader senare föreslog pappa att vi skulle köpa en kanin till, som sällskap till Smulan. Vi byggde en bur till, för det var bara meningen att de skulle vara tillsammans i rasthagen. Vi åkte till samma djuraffär, och jag blev förtjust i en liten dvärgvädur som jag döpte till Kiwi.
När jag haft Kiwi några dagar fick hon träffa Smulan. Smulan var på Kiwi hela tiden och försökte para sig. En kompis var hemma hos mig då, och vi kollade könet på båda kaninerna. Det visade sig då att Smulan var en hane! Som tur var hade vi två burar, så det var ingen skada skedd, och Smulan fick byta namn till Zack.

Den 9 september 2007 dog Zack. Jag blev jätteledsen, och det blev inte bättre av att min ena gerbil dog nio dagar senare… Jag bestämde mig för att köpa en till kanin, för att försöka tänka på något annat.
Det bar i väg till djuraffären igen, och både jag och mamma blev kära i den madagaskarfärgade dvärgväduren. Vi reserverade henne den 1 oktober, och hämtade henne dagen därpå.

Oj, vad långt det blev! Jag tror att jag bara är allmänt svag för dvärgvädurar… Och ursäkta bilden, men så går det när man har tråkigt.

-#27-29 (OT men borde inte alla sajtvärdar+medarbetare ha synliga presentationer så att alla vet vilka man kan förlita sig på?)

Det var en ren slump. Jag såg en kaninungae som jag bara ville ha och det råkade vara en dvv. Min andra dvv fick jag i julklapp så det var inget jag bestämde själv.

#32 Jo, egentligen borde det väl vara så, men jag vill inte ha min sajt öppen för alla, då jag själv vill välja vilka som ska kunna kontakta mig. Vill du se min sajt kan jag lägga till dig som vän om du vill.. kanske ska starta en egen tråd om det, eftersom det går väldigt mycket OT nu? :P

jag har hafy kanin under hela min uppväxt, å då har vi alltid haft dvärgvädurar och en å annan hermelin. Själv är jag inte överförtjust i hermeliner så jag höll mig till dvärgvädurar och en dag fick jag Charlie. Charlie blev verkligen en jättebra vän i ur å skur, men när jag kom hem efter att ha varit hos min pappa en helg så berättade mamma att hon trodde att charlie blivit stulen då hon tyckt att hon hört fotsteg och att marvinen han gick med fört en massa oväsen. Men när mamma gick för att kolla till dem så fattades Charlie och hasparna på buren var stängda så han kunde ju inte bara ha rymmt. Efter det har jag inte haft fler dvärgvädurar, men mina bröder har haft :) de e underbara små krabater.

Ö.o ^^

Mamma skulle gå och köpa blommor såjag följde med
och pappa var hemma och då ville ju jag titta på djuren eftersom djurafären var exakt vid blommafären^^
så jag gick och tittade på kaninerna och då såg jag mamma gå ut därifrån så jag sprang till henne  och frågade om vi kunde skaffa en kanin men mamma sa nej  men jag frågade om vi kunde titta på dem såe ochdå sa hon ja så vi tittade och då frågade hon vilken jag skulle vela ha och då tittade jag typ hur länge som hällst och hällsade men när jag tänkte hällsa på den  enda dvv så var han rädd han bara la där i hörnet medans dom andra bara hoppade runt jag pekade på den och vi tog upp honom och han blev genast mycket gladare och han puffade in sitt huvudet i under armen och slappnade av så vi gick där ifrån och nästa dag skulle mamma till blomster landet igen men jag orkade inte följda men och eftersom det var i augusti så fyllde jag år snart och deet visade sig att mamma hade resarverat han och köp bur och haft buren i bilen tills ca 3 dar före min födelsedag och la hon den i altanen óch fixade i ordnig. sen kom hon till mej och sa att hon ville visa nått och då visade hon mej han och jag började gråta eftersom jag hade önskade mej en kanin i ungefär 3år så jag döpte han till Ludde och han e altid saj iik <3 

bilden e när han var ungefär 13v ^^

Ja.. E. Jo jag och min bror hade tjatat om ett djur i evigheters evigheter. Sen en morgon när jag och pappa fixade i trädgården började han prata om kaniner, och att Anders ( hans kompis ) hade skaffat en kanin till sin dotter som väl är 1 år äldre en mig. Sen frågade han mig om jag gillade kaniner mm.Givetvis sa jag ja ^^ fast jag inte kände någon med kanin och visste typ inte mer än dom att de åt och hoppade ^^. Iaf försvann min pappa och jag hörde hur han pratade med min mamma.. (bara mummel) Men jag förstor ändå att det var kaniner de pratade om Eller jag ville att det skulle vara det.  Tillslut hörde jag att han kom ner i trappen och Ja han frågade om vi ville ha varsin kanin jag och min bror.

_Så det bar av till djuraffären, men de hade bara en hona och en hane. (tanken var att de skulle dela bur ) Men Tillslut kom vi till en djuraffär som hade massor av kaniner..
De ca 7 stycken lejonhuvade kaniner, och min bror förälskade sig direkt i en, men jag hade det lite svårare jag ville inte ha en långhårig kanin… Men tillslut kom en liten vilt blåzobel  färgad ddv hona fram ur ett hus och jag blev genast förälskad… Så henne blev det.
_

_Tyvärr blev hon bara 3 år p.g.a sjukdom. Men hon hann blev mamma till 4 så ungar, var av 2 bor hos mig idag, och är lika söta och sociala som sin mamma :)
_

Hiihiih.. blev lite långt =P

Mina två första kaniner var dvärgvädurskorsningar, och då var det bara slump. Jag vara bara 7år, så mina föräldrar hittade en uppfödare som vi köpte ifrån.

Men mina första "riktiga" dvärgvädurar var välplanerade. Efter att ha haft Lejonhuvade dvv ett bra tag (som inte var godkänd ras vid den tiden), ville jag börja med raskaniner. Jag fick tipset av en annan uppfödare att välja en ras där det fanns en bred avelbas med många fina djur, och att börja med helfärgade, inte tecknade. 

Sagt och gjort, bestämde jag mig efter lite funderande för blå dvärgvädur. Jag letade upp en uppfödare som hade ett antal fina ungdjur till salu, och fick hem en hona och en hane till slut :)

Jag valde dvv för jag har alltid gillat kaniner med "häng-öron"!

Jag gillar också kaniner med en liten storlek så det blev den sötaste rasen jag någonsin sett! ;)

Det var egentligen inte jag som valde, utan hon som jag var tillsammans med förut ville ha en kanin och kikade runt lite på blocket och sen var vi in på en djuraffär och där låg hon, det var henne hon ville ha, och jag måste ju säga att jag blev ganska fäst jag också ;P

Men efter ungefär 1½ år så flyttade hon och hyresvärden välkomnade inte kaniner, och eftersom jag precis skaffat en egen lägenhet så passade det ju utmärkt att jag köpte henne eftersom jag varit med hela tiden och dessutom kändes det bra med lite sällskap i första lägenheten. =P