
Finaste minne
Har ni något särskilt minne med er dvärgvädur (eller någon annan kanin) som ni tycker är extra speciellt? Det behöver inte vara något "stort" utan kan ju vara något litet men som betytt väldigt mycket för en själv =)
the vanity, it becomes insanity
Min andra kanin var väldigt skygg av sig, men jag jobbade stenhårt med den kaninen, och det finaste minnet med den kaninen, var när hon pussade mig för första gången, och vi blev riktigt goda vänner.
Det är bara ett fint minne av säkert 100 st ! :D
Ett speciellt minne var när jag låg ute i hagen på en filt, medans Pelle sprang runt.
Han lade sig vid transportburen en liten bit bort, så jag kliade honom lite på huvudet.
Men eftersom jag inte nådde ordentligt slutade jag.
Då reste han på sig och kom och lade sig nära mig på filten och ville jag skulle fortsätta.
Här finns en bild som är tagen ifrån då (gästlösen: Zvinto).

Något som jag nog alltid kommer minnas är när Roxy tog sina första pinnar inom hoppning. Det var på Berga, STKH, våren 2007 och jag tävlade flera kaniner. Roxy hade tidigare aldrig hoppat på mindre än tre fel och jag hade inte direkt stora förhoppningar om man säger så. Sen var det ju en relativt stor tävling och det minskade ju chanserna ännu mer, men hon brukade trots allt få följa med på tävlingarna ändå eftersom hon tyckte det var så kul.
Så när jag stått och peppat och tippat på vilka av mina kaniner som skulle få pinnar blev det dags för Roxys tur. Gissa om jag blev förvånad när hon i princip flög över hinderna? Hon nollade och jag förstod verkligen ingenting. Strax därpå var vi på banan igen för att hoppa final och vips, i ett nafs hade hon flygit i mål igen på noll fel! Hon placerade sig som fyra och jag var så stolt att jag nästan grät, aldrig hade jag trott att hon kunde hoppa så fint, inte ens på hemmaplan!
Dagen därpå tävlade vi igen, nu i rak bana. Gissa vem som gick dubbelnolla igen och gissa vem som nästan bölade av stolthet igen? Det blev om möjligt bättre när jag fick veta att hon faktiskt vunnit, min lilla knäppis!
Efter det så har hon bara hoppat bättre, aldrig lika bra som den helgen men ändå =)
the vanity, it becomes insanity
Jag minns när jag var ledsen en gång, det var något med en kompis då, tror vi hade tjafsat. Jag skyndade mig hem på min sparkcykel med hjälp, knäskydd och armbågsskydd på (ja jag är en liten försiktig filur). Jag tar fram Pontus på utebordet (han var ofta på ett bord med vaxduk) och tog av mig mina svettiga skydd och hjäm och började gråta. Mamma kommer såklart och undrar vad det är, samtidigt som jag förklarar vad som hänt börjar Pontus nosa på mina knäskydd och jag såg verkligen hur han ryggade tillbaka, troligen av den illaluktade lukten, och jag började direkt skratta. Då kommer han fram och nosar på mig.
Underbaraste lille Puppenuppe <3
Hmm… *tänker*
Speciella minnen är bland annat när jag var ute med min första dvv Gremmlins och vi hoppade och gjorde som typ "agility" hos min kompis och han kutade mellan korna helt felfritt direkt och fattade liksom direkt! <3 Alltså nej jag har så många små "fåniga" minnen, t.ex. när jag fotade Charlie (teddydvv) och han bara var för go och söt och liksom då jag tänkte vilken otroligt vackert fluff jag lyckats köpa hem! Han var så välpälsad <3
Och My när hon var i gården efter en parning så bara la hon sig plask ner "rulla sig lite" (typ) och sånt haha jag vet inte vrf det är viktigt för mig men det är antagligen för alla dessa 3 har lämnat jorden </3
Nalle som jag har nu är spec. när han skuttar lös på gården utan att försvinna för långt <33 det är sånna där minnen man inte kan förklara - Bara dom som ser liksom, mina minnen är mer "bilder" (alltså bilder i huvudet när jag sett dom som lyckliga) <3
Jag tror minnen med djur är lite som minnen med föräldrars första barn, dvs. första steget, första ordet osv. Varenda liten rörelse är ett minne för livet och man är så otroligt stolt och glad att man får ta del av en såån underbar individs liv!
