Få kanin att acceptera lyft?
Hej!
Jag har en dv.vädurskille på 2 år som är väldigt framåt, sprallig och orädd. Däremot gillar han inte att bli lyft. Om han sitter i buren går det oftast lättare att lyfta upp honom, om han är på humör. Men utanför buren vill han i princip aldrig bli upplyft. När man håller honom i famnen kan jag höra på hans andning att han är stressad (han har lite problem med övre luftvägarna och snarkar vid vila/stress, vilket han medicineras för).
Har någon något tips på hur jag får honom att acceptera att bli upplyft? Som sagt, ibland går det bra och utan protester, men oftast vill han helt enkelt inte. Lyckligtvis har han lärt sig att inte sprattla när man fått ett ordentligt grepp om honom, men ibland är han jäkligt snabb med att skutta undan innan man ens hunnit snudda i honom med händerna. För övrigt gillar han oftast att bli gosad med när han sitter i buren eller på nackstödet i soffan t ex. Men ute på golvet har han liksom inte "tid" med sånt :b
Ser så många som kan lyfta sina kaniner när som helst utan problem och skulle önska att det gick lika lätt för oss med! Särskilt inför sommaren när han kommer vara ute i sele ofta, vill inte behöva stressa honom när jag måste lyfta upp honom om vi ska gå in eller gå till en annan plats.
Öva, öva. Sedan är det så att vissa kaniner accepterar lyft bättre/lättare än andra. Har kaniner här hemma som inte direkt är förtjusta i att bli lyfta heller.
Medarbetare: Sällskapskaniner, Support.
Säger som #1 öva. Öva på att klappa honom på golvet, på att ha honom i knät, på att bära.
Tack för svar! Jag inser ju själv att det är en vanesak. Men jag antar att det bara är att börja från scratch, alltså endast klappa honom när han är lös, inte försöka lyfta. För nu hoppar han ibland iväg när jag klappar honom. Tolkar det som att han är rädd att jag ska lyfta honom? För det känns ju som att om jag fortsätter lyfta honom mot hans vilja kommer han bara bli mer avvaktande och mindre accepterande?
Jag använde mig utav shaping som i hundträning.
Jag märkte att min kanin förstod att han skulle bli upplyft när jag böjde mig ned mot honom. Så då började jag med att väldigt ofta böja mig ned utan att lyfta honom, mer och mer för varje gång tills jag satt ned bredvid honom. Jag ville att han skulle förstå att han inte blir upplyft bara jag böjer mig ned.
Sedan när jag kunde böja mig ned utan problem så började jag klappa honom när jag böjde mig ned mot honom. De första gångerna rörde jag honom bara lite snabbt och försiktigt, och berömde honom när han satt still. Sedan klappade jag honom längre stunder. Fortfarande lyfte jag inte upp honom.
Min kanin gillade nog inte att bli upplyft av två anledningar:
1) Han tyckte det var otäckt och litade inte riktigt på mig.
2) Han trodde han skulle in i buren varje gång, när han höll på med något roligt (till exempel var ute och sprang i skogen).
Så först försökte jag lösa nummer 1. Det gjorde jag genom att umgås med honom väldigt ofta varje dag, och genom att alltid vara positiv och bjuda på grönsaker och annat gott. Till slut litade han mer och mer på mig. Han tyckte det var otäckt att bli upplyft på grund av att han trodde att jag var någon rovfågel eller så (tror jag i alla fall) som skulle fånga honom från luften. Därför lärde jag in kommandot "kom" som jag använder varje gång jag ska lyfta upp honom. Då vet han att det bara är jag.
Hur som helst … när jag började lyfta upp honom gjorde jag det bara korta stunder under promenaderna. Jag böjde mig ned, klappade honom, sade "kom" och lyfte upp honom. "Bra, duktig pojke", sade jag sedan och släppte ned honom försiktigt på marken igen. Så fick han springa och leka en stund innan jag testade på nytt.
Nuförtiden säger jag bara "kom" när jag känner att det är dags att plocka upp honom. Då stannar han till, och väntar på att bli upplyft. Springer inte iväg och sprattlar inte. Jag är jättenöjd! 🙂
Jättebra tips, tack! :) så härligt att höra att det funkat så bra för dig och din kanin #4!